Den yttre startpunkten: en vetenskaplig strid, påståenden att de fornnordiska myterna - som Rydberg älskade sedan barndomen - skulle vara byggda på antikt och kristet importgods.

Den inre startpunkten: en djup personlig kris, utlöst av det just ingångna äktenskapet. Ett behov att blicka bakåt och inåt, och samtidigt ett starkt motstånd: "varje sysselsättning med mig själv är mig en styggelse".

Han griper in i den mytologiska debatten. Skriver en artikel, börjar sedan på en studie av den mest berömda Eddadikten: Völuspá, völvans spådom. Under arbetet tränger sig nya gestalter på, och han fångas av något mycket större: germanernas uråldriga mytiska epos. Han tror sig ha upptäckt detta epos, men det är hans egen skapelse. En berättelse byggd av fragment av myter och sagor från skilda länder och tidsåldrar - omformade, sammanfogade och kompletterade av hans fantasi.

Eposet är (påstår jag vidare) en omedveten Myt om honom själv; ett försök att skapa mening och sammanhang i ett liv, en uppgörelse med roller och inre gestalter. Han vill eller kan inte erkänna det. Det måste förvandlas till Vetenskap. Sju års arbete. Fjortonhundra sidor text, i stort sett oläslig. Som vetenskap och kommunikation ett fiasko. Bonniers ger pliktskyldigast ut verket, med stora förluster.

Undersökningar i germanisk mythologi. I (1886)

Huvudverket. Fyra avsnitt. Det första är en (helt rimlig) förberedelse där han vederlägger teorier som står i vägen för hans myt. Avsnitt två och fyra behandlar de centrala elementen i det mytiska eposet, och det tredje är en detaljerad kartläggning av den germanska underjorden.

Undersökningar i germanisk mythologi. II (1890)

Andra delen har karaktär av efterbörd. Ett (delvis framsynt) avsnitt som pekar på likheter mellan nordiska och indoiranska myter. Diverse överblivna delar. En detaljerad episk kronologi: världens historia från skapelse till undergång och pånyttfödelse i 154 punkter. Och slutligen ett avsnitt där han försvarar sin egensinniga metodik - utformat som en rättegång.

Undersökningarna togs inte med i de Samlade skrifterna och trycktes bara i en enda upplaga. De är därför inte helt lätta att hitta i antikvariaten. Å andra sidan är det mycket roligare att läsa den litterära formuleringen av eposet i Fädernas gudasaga.

Översättningar

Den upproriske alvsmeden Valand med sitt segersvärd i handen. På marken står vapnet som han ville överträffa: Tors hammare.
Akvarell av Karin Boye, lånad från hennes hemsida. Boye fascinerades tidigt av Rydbergs mytvärld, vilket satt tydliga spår i diktsamlingen Gömda land (1924).

Tonsättaren Mats Wendt arbetar med en stor symfonisk svit, Alvsmedens svärd, byggd på Rydbergs germanska epos. Du kan lyssna till de färdiga delarna över nätet.