Goethe sedd från mitten av 1800-talet: den störste författaren i modern tid. Versdramat Faust: hans främsta verk. Vill säga första delen; den andra - skriven femtio år senare - sågs som mera ojämn. Verket var en utmaning för översättare, inte minst för dess överväldigande blandning av olika stilarter.
Rydberg började arbeta med Faust i mitten av 1860-talet. Det var inte bara fråga om översättning, utan också om identifikation. Dramat blev hans stöd under depressionens år, han läste in sin världsåskådning i det, dess gestalter införlivades med hans personliga mytologi. Hans artikelserie Bilder ur Goethes Faust, i Ny illustrerad tidning 1867, berättar lika mycket om sin författare som om föremålet.
Översättningen fortskred långsamt under ideliga revisioner. 1875 var han äntligen klar med första delen. Bonniers betalade 5.000 kr - långt mer än vad han fått för något tidigare verk och en summa som väckte Strindbergs eviga avund. Boken gavs ut till julen 1876 som ett praktband i stort format, med importerade tyska illustrationer. Priset var långt över tusenlappen i dagens penningvärde; nästan hela upplagan såldes slut på ett år.
1878 följde en billigare och mer hanterlig upplaga; Rydberg tog chansen att finslipa texten samt lägga till ett sammandrag av andra delen. De upplagor som getts ut efter 1895 - under titeln Faust och Fauststudier - innehåller dessutom en omstuvad version av artiklarna från 1867.
Det långa arbetet med Faust var Rydbergs viktigaste skola som poet, och verket blev hans inträdeskort till finkulturen och Svenska Akademien. Senare har det kritiserats ganska hårt, bland annat för blodlöshet. Och visst stämmer det att Rydberg kunde matcha originalet bättre i de högstämda partierna än i de vulgära - men på 1870-talet torde det snarast ha bidragit till hans framgång.
Fulltext (Litteraturbanken, Oktavupplagan från 1878)