Hemkommen från Rom skrev Rydberg en serie kristna sägner, som skulle kunna uppskattas "även av de kyrkligt frommaste människor". De publicerades i Handelstidningen sommaren 1874.

Berättelserna har en naivt troskyldig ton, och författaren säger sig bara återberätta vad han hört i Rom. Inför intellektuella vänner förringade han dem som "hoprafsade tidningsefemerer" och "det sämsta jag någonsin skrivit".

Men när Bonniers erbjöd sig att ge ut dem i "ett litet elegant häfte" accepterade han genast. Han engagerade sig helhjärtat i formgivningen, och gjorde - för en gångs skull - inte några ändringar i texten. Det är uppenbart att han ville ge ut boken, och jag tror att man kan se den som ett försök att sluta fred både med sin publik och med sin barnatro.

Sägnerna sålde bra, men har aldrig räknats till hans viktigare verk. Idag känns de nog alltför sentimentala, kanske med undantag för avsnittet om Simon Trollkarlen.

Upplagan från 1874 har blått skinnband, röda anfanger och röda ramar kring texten. En andra, oförändrad upplaga kom 1884. Efter Rydbergs död gavs sägnerna bl.a. ut i en praktupplaga 1906, illustrerad av Olle Hjortzberg.
De ingår också i band VIII av de samlade skrifterna ("Sägner, berättelser och skisser").

Fulltext (projekt Runeberg)


Översättningar