Det var vid den tid på dygnet, då dvärgen, som står utanför morgonrodnadalven Dellings dörrar, sjunger väckelsesången över världen och välsignelse över alver, asar och allfader. Det var vid den stund, då Yggdrasil droppar honungsdagg och solhästarne, vädrande morgonluften, längta till fimmelstång och tyglar.

Det var vid den tid på året, då i Midgårds lundar knopparne svälla och markernas mattor ha den friska grönska, som visar, att de nyss blivit vävda av växtlighetsdiserna, då det blåa lufthavet är så rent och genomskinligt, att människans längtan stiger högre däri, än fågeln bäres av sina vingar. Det var den tid, som väcker kärleksträngtan i all naturen.

Bivrosts väktare, Heimdall, såg en yngling i vapenskrud, med sollysande svärd vid bältet, gå uppför den bro, som ingen beträder utan i kraft av Urds beslut. Hans annalkande bebådades för asarne, och det vart glädje i gudaborgarne, när budet sade, att Svipdag kom, helt visst i gott ärenden, ty han liknade själv en glad vårdag.

Asgårds fallbrygga var nedslagen över älven, som flöt med ilande fart, men klar och glittrande kring den ofantliga vallmuren. När Svipdag hunnit upp för Bivrost, såg han Glasers guldlund och gudarnas vida lekslätter och Valaskjalvs silvertak och Lidskjalvs torn glänsa i morgonbelysning. Han steg upp på den skans, som ligger mitt för fallbryggan. Därifrån är utsikt över den konstrika porten till gudaborgarne bakom vallmuren. Framför porten stod en väktare; strax innanför dess galler låg Odens ena ulvhund och sov; den andra var vaken och upphov ett skall. Mitt emot Svipdag reste sig en guldsirad hall högt bakom en lustgård, vars träd skuggade en blomstrehöljd kulle. På kullen sutto diser. Svipdag igenkände Fröja; hon liknade en bildstod, försjunken i drömmar. [...]

Med häpnad såg Svipdag världsträdet, som i Midgård är osynligt, utbreda över Asgård sin krona med luftiga bladverk, i vilka frukter skimrade. Högt uppe i grenarne glänste den gyllene hanen Vidovner-Gullenkamme.

Mannen vid porten gick fram till Svipdag. Han låtsades icke veta, vem denne var ...

(Fädernas gudasaga, Skrifter X s.173-174)