Rydbergs sista roman skrevs under några lyckliga sommarmånader 1891, under konvalescensen efter en lång sjukdom.

Undertiteln - hägringar från reformationstiden - avslöjar dels att handlingen förlagts till 1500-talet, dels att någon historisk realism inte är avsedd. Den synliga ramen är en verklig händelse, "upproret i Jönköping"; men den dolda strukturen är hämtad från hans germanska myt.

Det är en personlig bok, vilket redan Jönköpingsmiljön antyder. Huvudpersonen, den blide mäster Gudmund, är inte bara Rydbergs mest levande romangestalt utan också den som fått flest drag av honom själv.

Berättelsens huvudtema är konflikten mellan Gudmund och Lars, hans brutale och maktlystne son, som ödelägger faderns värld och livsverk innan han till sist möter sin dom. Magister Lars har uppfattats som en nidbild av Rydbergs fiender, med drag av Strindberg. Vilket delvis är sant; men i huvudsak är han - liksom nästan alla romanens figurer ­ hämtad inifrån. På stridens ena sida står viljan till konstnärliga skapande, på den andra kravet att kreativiteten skall ställas i kampens och nyttans tjänst.

Vapensmeden är en gammal mans verk, tillbakablickande och vemodig. Den är lättläst och har stråk av humor. Men samtidigt är den privat och sluten: ett försök att skriva frid med sitt liv och samtidigt lämna en bikt ­ dold i gåtor som han utmanar oss att lösa.

Det mest svårsmälta i boken är kapitlet "Ung kärlek" - dvs om man läser det som realism. En helt annan mening uppstår om man ser det som författarens försök att bakom Dagnys mask ge oss sitt "allra dyrbaraste förtroende": att han är "träl under en kärlek, som få kvinnor begripa och ingen gillar".

Upplagor

1. upplagan (1891)
Efter Rydbergs död har naturligtvis ett stort antal upplagor getts ut. Sedan början av 1980-talet finns boken inte längre i handeln.

Smakprov

Fulltext (projekt Runeberg)
Fulltext (PDF från eBoklagret)

Översättningar